Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans anlets glada färg en brunhet öfverfar,
där solens strålar lekt och vädret spelat har;
uppå hans friska kind sitt purpur blodet stänker;
hans obetäckta hals af liljans hvithet blänker;
en stolt och reslig växt hans skapnad vördad gör.
Än har ej Åtis rönt den kraft, som hjärtat rör,
som kan en ljuflig eld i unga ådror sprida.
Han ofta ömhet känt, men blott för dem som lida,
hans kalla hjältebröst ett otamdt hjärta bär,
och Atis’ hela själ uti hans ögon är.
Hans arm, vid segrar van, när han sin båga spänner,
ej annan öfvermakt än gudars välde känner.
Han till Dianas lund ett såradt lejon för;
man skogarnas tyrann kring fälten ryta hör;
dess vildhet tyglad är, dess raseri försvinner;
en oförmögen hämnd uti dess ögon brinner;
med fragga, blod och damm det kedjan sölat har,
och Atis i triumf sitt grymma offer drar.
De blanka jägarspjut mot solen sig förgylla,
och tusen segerrop hörs himlahvalfvet fylla.
Nu stormas templets port af offerskarans här.
Camilla visar sig, och allt förblindadt är.
Den unga Atis blir förundrad och betagen,
förtjusad och bestört och in i själen slagen.
Han gripes af en makt, som all hgns vördnad drar;
det är den första gång han nånsin bäfvat har.
Hans lugn, hans spotska köld, allt i en hast försvinner;
han gudars majestät uti Camilla finner;
ett enda ögnablick hans själ förvirrat har,
och för Diana själf han denna nymfen tar.
”Gudinna,” ropar han, ”som skyddar dessa trakter,
ditt rum lär vara främst bland alla himlamakter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
