Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon ser en värnlös flock af skrämda hinder fly,
som mänskans öfvervåld och hennes grymhet sky.
Men ingen klyfta finns, som minsta tillflykt gifver;
en vildsint jägartropp dem fram på fältet drifver.
Fast i sitt snabba lopp de vädren gå förbi,
de dock ett ömkligt rof för mordepilen bli:
han hviner i sin fart och hinden genombårar,
han törstar efter blod och fäller, när han sårar.
Det slagna djuret ren på stranden utsträckt är,
som på ett offerbord dess lemmar spritta där;
uppå ett söladt grus syns varma blodet röka,
och iifvet dunstar ut, att hämnd hos himlen söka.
En enda sårad hind, som flyr en mordisk strand,
i floden kastar sig och söker hinna land;
hon uppå böljans rygg en blodig fåra drager,
och till Camillas alm hon sist sin tillflykt tager.
Hon ömkligt släpar sig till denna nymfens fot,
och med ett klagoskri hon liksom ber om bot.
En sådan sorglig syn Camillas tårar väcker.
Till denna hindens hjälp hon sina händer sträcker,
hon smeker detta djur, hon det i famnen tar
och med en bortvänd syn ur såret pilen drar;
hon slöjan löser upp och den i stycken rifver,
att hämma blodets fors, som fram ur sidan drifver.
Men fåfängt! All dess hjälp ej djurets räddning gör:
det slickar nymfens hand, det suckar och det dör.
Camilla detta ser med ömkan och med plåga.
Hur sådant våld kan ske, hon tyckes himlen fråga.
’’Du täcka djur,” sad’ hon, ”hvad har du mänskan gjort?
Har väl din menlöshet dess grymhet väcka bort?
Du hårda jägartropp, som dig i mord förnöjer,
ja, det är Atis visst, som här sin vildhet röjer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
