- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 3. Frihetstidens poesi.Triewald, Lohman, Dalin, fru Nordenflycht, Creutz, Gyllenborg, Bergklint /
219

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Atis och Camilla



Att lykta här sitt lif han nu med ifver hastar
och från en klippas höjd sig ned åt floden kastar.
Men Astrild, som förskräckt vid Atis’ fara var,
strax med en hjälpsam flykt ur Fröjas armar far;
förvandlad i en rönn, han sig i branten rotar
och Atis’ svåra fall med sina grenar motar
Strax tändas tusen bloss, som lysa fälten opp,
och in i Atis’ själ en ljuflig känsla lopp.

Han såg en värld af folk, som jorden öfvertäckte
och till en präktig höjd begärligt händren räckte.

På detta glada berg en strålig byggnad låg:
det hoppets tempel var, som hopen glindra såg.

Allt strömmar hastigt fram, men snart tillbaka drifver.
Man i ett villdjurs hamn förtviflan varse blifver,
som strax vid hoppets berg sin kula ingräft har
och grufligt skakar där de kedjor, som han drar.
Men i dess grofva nät han mäktar få bedraga;
de flesta, lyckligtvis, en ljuflig omväg taga:
i jordens mörka sköt ej finns den minsta vrå,
dit icke hoppets gud kan med dess strålar nå.

En lätt, men slipprig väg till detta tempel leder;
man hastigt löper fram och hastigt slintar neder,
man i ett ögnablick ur fallet reses opp,
i samma ögnablick man fortfar i sitt lopp.

Men när till templets port de glada flockar hinna,
de tusen bilder se i gyllne skyar brinna;
förtjusning omger dem, allt vill för ögat le;
de gripa efter allt och äga hvad de se.

Det stolta templet ren liksom en konsteld prålar,
det springer upp i skyn i tusen klara strålar,
i ljusblå stjärnor sen det långsamt regnar ner;
strax templet i sin prakt man åter upphöjdt ser.

Uppå en bräcklig tron, som ingen grundval äger,
det glada hoppets gud i ständig sviktning väger;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:40:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/3/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free