Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ft –––^
Gustaf Filip Creutz
Ifrån Dianas lund jag hör ett hämndeskri;
jag lär ej vara född att kunna lycklig bli.
Hvar gång jag skiljs från dig, af fasa hjärtat brinner,
det tror det aldrig mer sin Atis återfinner;
jag ville ge mitt lif att få dig strax igen.
Min Atis du är här, men oron varar än,
min anda är förkvafd och mina kinder våta;
min önskan uppfylld är, — ack, hvarför skall j g gråta?
Jo, himlens stränga hand, då han min känsla ställt,
har satt mig utom stånd att nånsin känna sällt.
Men ödet skulle fritt min oskuld få förtrycka,
om blott jag ägde makt att göra Atis’ lycka.
Din lycka skulle bli den eld, som mig förtär;
jag ville vara gud att fylla ditt begär!
Ej någon önskan mer blef då i din förmåga;
din sällhet skulle bli så evig som min låga.”
En menlös rodnad syns, så snart hon detta sagt;
hon lutar mot sin arm, den hon i gräset lagt,
hon vänder bort sin syn och så sin blygsel döljer.
Men ack, en olycksgud Camilla här förföljer!
En svart och giftig orm, med mörkblå fjäll beklädd,
som hemligt hväser fram och klyfver gräsets bädd,
kring hennes hvita hals sig lindar i en snara;
förgäfves hennes rop de tomma grottor svara:
han med ett dödligt styng det sköna bröstet tär.
Den usla Atis ren af fasa halfdöd är.
Han flyger strax till hjälp, men alltför sent han hinner,
ty ren Camillas sår af giftet närs och brinner.
Hvad gagnar Atis’ hämnd! Förgäfves ormen dör,
när i en stelnad gång Camillas blod sig rör.
Hon andan långsamt drar, dess läppar blifva kalla,
och ren dess hufvud syns mot hennes sköte falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
