Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atis och Camilla
Dess ömma kärlek dock åt henne styrka ger,
hon glömmer bort sig själf och endast Atis ser.
Hans plåga henne mer än dödens ångest mödar.
”Du gråter!” sade hon. ”Din sorg mig dubbelt dödar!
Ack, himmel, skall jag ock min Atis1 bane bli?
Det är det sista prof utaf ditt tyranni.
I gudar! som mitt lif så hastigt ta’n tillbaka,
hvi har jag ren så ung så mycket ondt fått smaka?
Så litet älska fått, så litet Atis sett?
Är detta då den lön, som 1 åt oskuld gett?
Ren ser jag för min syn de mörka skuggor sväfva;
naturen ryser väl, men hjärtat vet ej bäfva,
det endast vet utaf, att det är till för dig.
Jag dör, men denna drift han öfverlefver mig."
Vid dessa sista ord hon några tårar gjuter
och ömt på Atis ser och sina ögon sluter.
Så skön som Venus själf, hon blek och andlös låg,
och döden blef bestört, när han sitt offer såg.
Femte sången.
Förtviflad Atis sig i hennes armar kastar.
Han i sitt raseri de grymma gudar lastar:
”Du orättvisa makt, som oskuld så bedrar,
du har ej något straff för last och ondska kvar!
Nej, de fördömdas kval ej mot min plåga hinner."
Men under detta rop i tankan hastigt rinner,
hur han en läkekonst af kloka psyller* lärt
att draga giftet ut, som sig i såret tärt.
Han strax Camillas bröst med heta läppar sugar,
än ropar döden an, och än han himlen trugar.
* Psylli voro ett folkslag i Afrika, som ägde konsten att vederkvicka
dem, som blifvit stungne af ormar. Augustus ville betjäna sig af dem att
förekomma Cleopatras död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
