Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
#–===––––––––––––––––––-
Gustaf Filip Creutz
Camilla, som förkväfd af häftig känsla var,
af detta ljufva rop förnyad lifskraft tar.
Kring Atis’ lena hals sin mjuka arm hon slutar,
dess sköna purpurkind mot Atis’ hufvud lutar
och liksom af sig själf emot hans kinder förs.
Man ser, hur hennes mun af Atis’ läppar rörs;
dess brutna suckar sig med Atis’ suckar blanda,
hon pustar samma luft och drager Atis’ anda.
Men snart dess hjärta rum åt hennes blygsel ger;
hon börjar sansa sig och hastigt om sig ser.
Af hennes ögons ljus naturen sig förnyar,
som nyss var död och stum och täckt med sorgeskyar.
”Min Atis,” ropar hon, ”mitt lif, mitt enda väl!
Du gör mitt väsen nytt, och du rår om min själ!
Uti de dödas land jag redan hade flyktat,
och dagens sälla ljus för mig var evigt lyktadt,
i töcken och i rök jag gömd och insvept var;
men, Atis, jag din bild till själfva afgrund’ bar.
Min saknad lefde än, jag min förtviflan följde.
Millioner skuggor sågs, som töcknet öfverhöljde;
förgäfves jag bland dem din vålnad sökte opp,
när till Tartarens djup jag fördes i mitt lopp,
där mord och samvetsagg i alla själar rasa,
där ständig dödskamp föds utaf en evig fasa.
Tartaren blef bestört, så snart jag viste mig;
dess jämmer vid mitt kval sågs liksom sakta sig.
Ja, de fördömdas hop. uti ett haf af lågor,
af ömkan rördes upp och glömde sina plågor.
Mitt rop mot deras skri ett fasligt samljud gaf.
Jag ville störta mig i denna pinograf,
men för dess grymma svalg en dunkel förlåt breddes;
jag af en mäktig hand ur lastens boning leddes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
