Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tf — ~—- —%
Atis och Camilla
En stund, ett ögnablick låt mig dig än få njuta!
Jag känner döden ren, och hjärtats pulsar sluta.’’
Det stränga ödet rörs af Atis’ klagoröst.
Re’n stjäl sig andan fram uti Camillas bröst;
till hennes bleka kind en skymt af rodnad hinner,
och blodets purpurfors dess stängda vägar finner.
Dess bröst, dess sköna bröst, som Atis’ läppar tryckt,
där nu hans sista suck förvirras i sin flykt,
nu börjar häfva sig och Atis’ iäppar bränner.
När hjärtat älskar rätt, det in i döden känner;
ty Atis’ sorgsna själ, som redan flyktig var,
strax stannar i sin fart och andan återdrar.
Men lifvets strålar ren på bägges ögon stöta:
på en gång öppnas de och strax hvarannan möta.
Det är den största skänk, som himlen oss kan ge,
att få med dagens ljus det. som man älskar, se.
Bestörtning, glädjeskri och suckar dem förvilla.
Man endast hör de ord; "Min Atis!" "Min Camiila!"
De tro ej hvad de se, de frukta skiljas åt
och liksom smälta bort i nöjen och i gråt.
Om deras späda lif de sina armar linda,
att, om de dö på nytt, sig in i döden binda.
Man ändtlig Atis hör ett sådant utrop ge:
"Camilla, är det du, som mina ögon se?
Camilla, är det dig, som jag i famnen trycker?
Säg, hvilken gudamakt dig från de döda rycker?
Camilla, iefver du, och lefver du för mig?
Ack, sällhet, gudafröjd, jag börjar smaka dig!
Mitt hjärta är för fullt, det utaf glädje brister,
jag utaf vällust dör, och jag på nytt dig mister."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
