Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff–––––––––––
Gustaf Filip Creutz
men vet ej hvad hon tänker på.
lin hemlig oro henne säger,
att hon ej nyttjar hvad hon fått;
hon ser att hon ett hjärta äger,
men vet ej hvartill det är godt.
Alexis syns, och Dafne finner,
att det för honom skapadt är.
Hon suckar, och Alexis brinner,
men hennes suck i tvång försvinner:
den grymma konsten öfvervinner
en ömhet, som naturen lär.
Hon tör ej låta sig beveka
af trohet, ungdom och behag,
dess kön och blygsel henne neka
den sällhet att få synas svag.
Dess ömhet är en hemlig plåga,
som hon förtryckt i hjärtat bär;
Alexis’ ömhet är en låga,
som brister ut och allt förtär.
Med stränghet vill sig Dafne värja,
Alexis hotas med förakt;
men hennes ögon honom svärja,
att det ej står i hennes makt.
Alexis’ kärlek honom drifver,
han är till Dafnes fötter förd;
hans fruktan hjärtat sönderrifver,
af sitt begär han är förstörd.
Hans röst, som kvafd och bruten blifver,
hans djärfhet, ungdom och hans ifver,
allt detta en förtjusning gifver,
och Dafne skulle ej bli rörd?
Han ropar: "Dafne, om du visste,
hvad ömhet genomtränger mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
