Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
(Jr Ungdomens Forsvar
En blef af kärlek tänd, i det hon kärlek tände.
"Ack,” tänkte du förtjust, "om så bland mänskor hände!
Men, lätta fjäderflock, du ej din lycka vet;
jag, mänska, känslan har af min lycksalighet.
Mitt hjärta dela kan den ro, som andra smaka;
mitt minne kallar mig förfluten ro tillbaka;
i vänskaps ömma famn mitt hjärta gjuter sig,
och Zefis’ ögonkast en himmel lofvar mig.
Jag af naturen lärt ett öfverväsen vörda:
hvad sällhet af dess hand ej unnas mig att skörda!
Jag finner där en Gud, än mer: en far, en vän;
hans godhet prisar jag, i det jag nyttjar den."
Så tänkte, talte du, förrn du i världen trädde.
Du allt med ömhet såg, och allt ditt hjärta glädde.
När lunders skjul ännu din sälla vår betäckte,
du trodde ej, min vän, att af ett brottsligt släkte
naturens milda makt var misskänd och förtydd,
den lag, du fann så ren och var så menlöst lydd.
En yngling i sitt bröst dess gudavälde röjer,
allt, hvad hans sinnen rör, hans fria själ förnöjer;
han söker mänskoro och icke mänskonåd
och i sin sällhets val tar hjärtat blott i råd.
Beklagom ej vår lott! Oss himlen är benägen:
naturen till vårt väl oss visar gena vägen.
Beklagom endast dem, som hennes drift försmå:
mer än naturen själf en dödlig vill förstå.
Hon, som oss danat har att känna lust och löje,
har satt i minsta ting ett ämne till vårt nöje;
den gamle däremot sitt nöje granska vill
och kallar det till slut, när det ej mer är till.
Hon, som oss danat har för vänskap, frid och sämja,
så många nöjen ger som andras vi befrämja;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
