Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamle däremot, med sammandragen själ,
är inskränkt inom sig och egennyttans träl.
Hon, som åt kärleken oss böd att offer göra,
vill, att behagens hand skall oss till nöjet föra;
de gamle köpa det och blott sig själfve se,
den högsta vällust glöms, som är att vällust ge.
Hör, kalla ålder, opp att ungdomsarten klandra 1
Naturen är för oss, vi närmst i spåren vandra . . .
Naturen möter oss, som ensam öfverväger
allt nöje, som af konst och kunskap mänskan äger.
Det var på gräsets bädd hon oss sin pensel gaf
och blandade sin färg att måla Sommarn af.*
När har hon för vår syn sin fägring ej förklarat,
af dig ett utrop ryckt, i bergens grottor svaradt?
Och under is och snö ännu ej utan prakt,
har hon ej äfven mig i stunders tjusning bragt?**
Då först beklagom oss, när för att nöjet råka
vår slöga tanka skall en tröttsam omgång tråka,
när för en mattad syn naturen undanflyr
och konsten i dess brist skall aktas kär och dyr.
Min ungdom, huru skall jag prisa nog ditt värde,
den sällhet, som du först mitt hjärta känna lärde?
Ack, skall jag gammal bli, må gnistan dock af dig
därinne hysas än, att återlifva mig!
Men, Creutz, jag på ditt fält ej längre bör förblifva:
dig tillhör, ömma skald, att kärleken beskrifva.
Tillika med dess pris vår ålders ära gör!
Hvem nekar oss vår rätt, när man din lyra hör?
* »Sommarkväde» af Creutz.
** Vinterkväde» af Gyllenborg.
2SÖ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
