Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff ––––-=––––––-jtø
Människans Elände
I konstens vida rymd, då tankan börjar syfta,
hon visar oss en höjd, dit hon oss ej kan iyfta:
än lågar snillet opp, än blir det åter kallt.
Ren är du målet när, ett enda utbrott fattas;
men i ditt sista steg du i din ifver mattas,
och mänskan röjs i allt.
Med nya tankefynd ditt tidehvarf du hedrar;
men hvad en tid har höjt en annan tid förnedrar,
då mänskans lösa vett en annan ställning får.
Du följes i ditt stoft af dina minnesmärken,
ditt namn af andra namn: de forna underverken
knappt lämna några spår.
Till lifvets högsta mål, om du med bördan hinner,
af tidens raseri du tusen offer finner:
du ser en ombytt värld, där du en främling är.
Allt hvad du ägde kärt har stupat vid din sida,
allt hvad du varit själf förödning måste lida,
förrn döden dig förtär.
Du intet njuta kan, men börjar allt behöfva;
ej dagen fägnar dig, ej natten mäktar söfva;
din tid med plågor mäts, som födas af hvarann.
De undergräfva dig, att väg för döden bana.
Du ledsnar vid ditt lif, men lefva är en vana,
som du ej mista kan.
I smärtans heta famn dig döden ändtlig kastar:
fast han dig ständigt följt, du klagar, att han hastar,
och dig mot ödets våld en fåfäng möda ger.
Skall du ditt usla lif med än en svaghet sluta?
På en bedräglig värld, som börjar dig förskjuta,
du än tillbaka ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
