Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff––––––-= =....-
Gustaf Fredrik Gyllenborg
Likså de stolta pyramider
man än i dag från Nilens stränder ser.
Hur många slott, sen deras tider,
ha icke byggts och fallit ner!
Förgäfves utan grund man någon styrka söker:
vår vishetslära själf är veklig liksom vi;
med sken af mänsklighet hon själens svaghet öker;
hon kan ej vara stark, hon vill behaglig bli.
Om Cato, död i all sin ära,
lydt hennes råd, han hellre lefvat slaf.
Ej var det denna matta lära,
som mod åt Tebes hjälte gaf.
Du har, filosofi, af strålar kunnat skryta,
när fordom deras eld Epaminondas väckt.
På fältet, ur ditt sköt, att Tebes bojor bryta,
han går med din egid mot faran oförskräckt.
När syns du nu din fackla våga
på hjältars ban att leda söner fram?
Har lyckan trälar mera låga
än de, som födas i ditt damm?
Till höjden af det ljus, dit tankan vågar syfta,
längst öfver lyckans krets och mänskliga begär,
jag ser en stoisk vis sitt stolta sinne lyfta
och hvila i det lugn, som andars sällhet är.
Han i de dimmor icke fängslas,
som fästa sig vid jordens låga trakt,
ej af en giftig oro ängslas,
som öfvar här sin envåldsmakt.
I dygdens öfning fri, han anser utan häpnad
nödvändighetens lag och händelsernas lopp;
för plågor känslolös, mot alla faror väpnad,
han under bördans tyngd sitt hufvud reser opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
