Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=-■—rrr—
Ode öfver Själens Styrka
Hvad kan hans hjärta så bemanna?
Är han förtjust af något diktadt väl?
Nej, endast kärlek för det sanna
är väldig i hans höga själ.
Med en förmäten flykt när jag hans kosa följer,
af en gudomlig kraft jag tror mig äga del.
Jag från ett bråddjup rycks, som du med blomster döljer,
du ljufva filosof, som smickrar mina fel!
Hur djärfs du dygdens lag förklara?
Du orklöst vill, men han allena kan.
Han styrka har att dygdig vara,
när du af svaghet är tyrann.
Af en bedräglig dikt, som vår natur förnedrar,
förkväfs det ädelmod, som själens styrka är.
Men, Sokrat, af din dygd, som mänskligheten hedrar,
på ödet och mig själf jag lyckligt segra lär.
Att ingen makt kan tankan tvinga,
det gudaspråk förädlar hennes själ.
Men den sitt väsen aktar ringa,
är äfven värd att vara träl,
Hvar höres nu din röst: ”Jag ej för folket bäfvar;
mitt lif är i ert våld, men äran i min makt.
Jag vet mitt värde själf, jag edra vittnen jäfvar;
ert lof jag aldrig sökt och ler åt ert förakt.”
Låt dina svaga landsmän kalla
din dygd för hög, din lära tung och svår!
När de som stoft till jorden falla,
ditt namn till eftervärlden går.
19. — Nationallitteratur. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
