Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fl ..........fy
Gustaf Fredrik Gyllenborg
10. AESOPUS OCH DJUREN.*
Aesopus var i Kresi hof:
bland papegojor, musikanter
och apor och komedianter
ett bel-esprit får äfven lof,
för skämt och tidsfördrif, att umgås med de stora.
Vår gubbe måste dock den äran snart förlora.
Med ett satyriskt vett, som gjorde folk förtret,
vår nya kurtisan så ofta sig förglömde,
att Kresus honom ändtlig dömde
till några månars enslighet,
En hydda i en skog till fristad honom lämnas.
Man trodde på den gubben hämnas —
men gubben var af stål . . . Han var från mänskor skild;
han gjorde sig bekant med djuren
och fann, att deras art, ehuru grym och vild,
var mindre otacksam än mänskliga naturen.
Han vande dem med sig så väl,
med omsorg, ans och rykt och dageliga tjänster,
att de, från höger och från vänster,
till honom stötte hop . . . Aesopus, fordom träl,
i skogen blef monark, och en monark af värde.
En stubbe var hans tron, hans spira var en kvist.
Han djurens språk och seder lärde.
Fast han ej kunde mer som kung än moralist
till skick och återhåll en allmänhet bekväma,
vår filosof ej fann, att han på bytet mist.
Han såg här samma fel som hos de högt förnäma:
den starkas våld, den svagas list.
”Jag är bland mänskor,” sade gubben.
”Här är på sällskap ingen brist.”
Men snart han kallad blef från stubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
