Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g–—^—........ -. $
Gustaf Fredrik Gyllenborg
En dåre denna plikt förgäter
och sig med nesa känna lär,
hvar gång han sig med andra mäter.
Af öfvermod, med skryt och bång
påfågeln, Junos gunstling, ville
sig blanda i en fågelsång.
Man vet, att denna fågels snille
ej svarar mot hans fjädrars prakt,
hvarmed han lycka gjort hos himlens härskarinna,
som med ett präktigt hof bevisa vill sin makt
och älskar grannlåt som gudinna.
Men ner i dalen, bland de små,
som samfälldt sina stämmor öfva,
man ej så högt begrepp om fjädrar hunnit få;
man där af rösten vill en fågels värde pröfva.
Påfågeln, städad, grann och rik,
i fägring himlabågen lik,
förgäfves yfs och halsen drager;
han liknar korpen i sitt skrik,
och för en korp man honom tager.
Hvem tål en sådan gäst? Med hvisslan, sorl och gny
han jagas bort ifrån koncerten
och långs åt fältet släpar stjärten,
där Argi ögon lyst och nu sin bane fly.
Till sin gudinnas sköt han matt och andlös hinner,
berättar där sitt olycksfall
och svär, att på de små om ingen hämnd han vinner,
han aldrig mer sig visa skall.
Sin fågel Juno söker trösta.
”Var nöjd, min vän,” är hennes svar,
”var nöjd! I mitt palats du högsta rangen har.
Glöm ej att dig däröfver brösta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
