Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Gustaf Fredrik Gyllenborg
%
är ej ett ringa vett ... En hög och ädel själ
kan bärgas i hvad kropp, hon lyster, likaväl.
Af snillet, målningen och sanningen i dikten
dess värde dömas bör, och icke efter vikten.”
”Nog,” är den andras svar, ”du må dig tränga fram,
men som en ädel gren, en telning af vår stam.”
15. UR TÅGET ÖFVER BÄLT.
Första sången.
Sjung, Skaldmö! härars tåg, på frusna böljan vågadt,
där hjälten mer sitt mod än allmän fruktan frågat.
Ett haf, i kedjor fäst, hans stolta vapen bar.
Naturen blott åt Karl det under skyldig var,
hvars korta lefnads lopp, odödligt namn att vinna,
på sin bestämda väg ej borde hinder finna.
I Vapenlyckans gny stäm in med upphöjd röst!
Hon väcker Skaldemön, hon lifvar hjältens bröst.
Lät världen hennes lof i dina sånger höra:
hon var från himlen sänd att Karl vid handen föra.
Den Lycka honom följt och hört hans vapen till
ej, blinda Lyckan lik, af trälar tjänas vill;
hon ej med härars makt af fega hjärtan vinnes:
det är för hjältar blott, som hon benägen finnes.
Hon dem i faror för, mot mänsklig utsikt, fram,
hon eldar deras syn i moln af rök och damm.
För hennes gudaglans har Afundsandan häpnat,
som mot den tappra Karl Europas makter väpnat.
Bland ständigt vapengny, som fyllt hans korta tid,
lät höras denna gång den underbara strid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
