Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där Äge, Danas skydd, med retad ifver väckes.
att hämma krigets eld, som till hans nejder sträekes;
där Nordan fängslar sist den stolta Äges våg
och banar väg på Bält för svears djärfva tåg.
då Karl, till Afunds harm, hvars sista skydd försvinner,
ett land, från Sverge skildt, med Friden återvinner.
O, du mitt Fosterland! din anda kallar jag
att lifva Skaldemön — Om något manligt drag.
om något tycke röjs af hjältar, dina söner,
är det din eld, den kraft hon i ditt sköte röner.
Af ålder, Svea, känd för ära, dygd och mod,
i alla skiften hyst ett lika ädelt blod.
Än hon, af segern krönt, har världens ögon dragit
och än, tyranners skräck, sin frihet återtagit;
otålig, under ok sig visat lika stor
som i triumfens famn, och alltid hjältars mor.
Tag. Fosterlandets far! tag, Gustaf! på dess vägnar
ett offer af det nit. som du med mildhet hägnar.
Din tron ett älskadt skydd åt Sånggudinnan länt:
din höga eftersyn, ditt snille henne tjänt
att prisa svenska namn och hjältebragders ära
och lågan hos ditt folk med deras minne nära.
Tolfte sängen.
För Nordens tjusta folk att fylla dagens glans,
på gyllne vingar förd och prydd med hjälm och lans.
uti en högblå sky sig Vapenlyckan visar
vid svears fröjderop, som hennes ankomst prisar.
Hon har sig hämnad sett af Himlens höga hand.
som Afundsandan läst i dödens tunga band.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
