Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kompaniets direktörer, rimmar han som ordenspoet i ”L’ordre
de la bonne humeur” glada dryckeskväden, med lif och lust
deltagande i alla nöjen, full af okyska visor och långt hellre
skämtande med franska löpare eller engelska matroser än
kommenterande psaltaren och apostlagärningar.
Med en sådan karaktär blir Wallenberg författare till
Min son på galejan, det verk, som gjort honom känd. Han
skref, som vi sett, ordenspoesi. Han äger äfven ett litterärt
bagage af moraliserande tidslyrik och af ett episkt fragment,
Viborgska smällen. Och han försökte sig t. o. m. under tredje
oceanfärden på ett drama, Susanna, en allvarligt menad
femaktstragedi, intet bibelskämt, som man kunde vänta, och
en panegyrik öfver något på 1770-talet så apokryfiskt som
trohet i äktenskapet. Men allt detta, också dramat, hvars
förtjänst ligger i samma naiva friskhet och nationella stil
som utmärker Bellmans bibeltaflor, väger lätt mot hans
resejournal.
Dess föregångare, en skildring af 1769 års utflykt i
Europa, ”Sannfärdig resebeskrifning, börjandes med kongl.
sjö- och stapelstaden Kongsbacka”, ger goda, af ett käckt
solskenslynne burna miniatyrer från Tyskland, Holland, Paris
och London, men höjer sig ej öfver nivån af en flyktig och
nyckfull dagbok. Först i Min son på galejan har den kraftige,
begåfvade skeppsprästen lyckats få in alla drag, af hvilka
hans författarpersonlighet bildas, humorn, satiren, lyriken,
parodien, allt hvad han ärft af Dalin, svenskheten och
moralen i Argus.
Julen 1769 anträddes färden. ”Galejan” var ostindiska
kompaniets skepp, ”hedersgumman Finland”, mätande fyra
hundra femtio läster och pröfvadt under två Kinaresor.
Kaptenen, sedan 1741 gammal ostindiefarare, hette Ekeberg. Vid
hans sida funnos fem styrmän jämte tre fältskärer, präst,
sekreterare och hundra femtio matroser. Öfver dem alla stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
