Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kompaniets förtroendeman, superkargen Anders Arfvedson,
med sina assistenter.
Efter några glada afskedsdagar i Göteborg lyfter
Finland ankar, styr kurs på Skottland, men måste, illa
ramponeradt af stormen, söka land i Norge, där det dröjer till
början af mars. Den 22 passeras Madeira, i april ekvatorn.
Sista maj slår man sig i ro vid Goda Hoppsudden, i augusti
skymtar Java, och den 5 september är man vid resans
ändpunkt, Vampo utanför Kanton.
Hvilken gifvande upptäcktsfärd för en skald, skämtare
och karolin! Städse nya scener och intryck, som färga
Wallenbergs stämningar. Ty hvad han skildrar är mindre
det sedda än det seddas reflex i temperamentet, liffulla,
oroliga bilder af de nya regionernas invånare långt mera än
af naturen. ”Min lust är bland människors barn,” säger han,
”och om min förundran skall stanna vid någon vacker ros,
måste hon växa på en sextonårig flickas kind.”
En söndag, när linjen passeras, diktar den bålde
Karl-XII-svärmaren och spefågeln kämpavisor, väntande ett krigiskt
äfventyr, emedan Finland rustar mot sjöröfvare, som hastigt
och lustigt visa sig vara ”några hjärteungar från Westminster,
hvilka hellre velat peuplera kolonierna än spinna på” det med
dem lastade skeppet. I elakt väder funderar han öfver, hur
man kan ha hjärta att ”sätta sig på några hopspikade plankor
och med lifsfara öfversväfva fiskarnas rike”, tills han
upptäcker roten och upphofvet i ”lilla vännen, lilla grynet, lilla
sötögat”.
Hafvet skummar och slår mot stäfven, det hviner i tackel
och tåg, och när ingen utsikt förnöjer ögat, studeras
vattendjuren. Men alltid återkommer han till människan, ty den
”moraliska karaktär”, han finner hos djuren, är en helt och
hållet mänsklig symbol. En tropisk fågel blir ”mäster
Förskinn”, som kannstöper politik, en flygfisk handelsmannen,
som flyger högre än vingarna bära, och hajen herr von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
