Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - CARL MIKAEL BELLMAN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frass, den isterstinne drinkaren, Mollbergs och Movitz’
stallbror.
Det är burleska och lekande hugskott, födda i
ögonblicket, utan ordning och sammanhang. När han inskränker
sig till att beskrifva, är han klarsynt och redig, men torr,
såvida han ej stannar på skeppsdäck. Finland och dess folk är
hans värld, i hans bok ett lefvande väsen. Då han målar
det med manskap och allt, är det sig och sina öden han
tecknar.
I källaren ligga arrakstunnorna och vinfaten. Onsdag
och söndag efter predikan kommer punschen fram i en balja,
stor som ett badkar, dit man kallas af buteljörens parodiska
ingångsspråk: ”kommer hit och dricker”, och i storm vankas
hjärtestyrkaren, brännvin. I kajutan vinkar bålen. Medan
glasen tömmas sjunger man dryckesvisor eller orerar i
supgillet Runio Sacrum, hvars signet är bilden af skalden Runius,
liggande plakat i en rännsten.
Så ystert går det till hos Wallenberg. ”Friboren i
samhället, tål jag intet tvång i studerstugan,” förklarar han.
”Ostindiska resebeskrifningar ha vi till öfverflöd; hvi skulle
jag trampa spåren efter hundrade?” Han gör det icke heller
som författare. Hans ”son på galejan” är lika originell som
skutan och hans i boken gömda odyssé så god som någon,
äfventyrlig, på vers eller prosa, allt efter stundens infall, i
våra ögon en smula grof, men kärnsund, med outtömlig
lifskraft, ensam som ”Fredmans epistlar”, ehuru knappast lika
genial.
Alldeles bestämdt håller han på, att hvart och ett af dessa
fria och flyktiga väsen, som kallas poeter, har rätt att sjunga
efter sin näbb. ”Jag är mera fallen till att skratta än gråta
och härmar hellre en lustig Scarron än en djupsint
Hobbesius. Orsaken till bägge delarna flyter i mina ådror ...
Jag låter mitt temperament regera min fjäder. Är det muntert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
