Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JACOB WALLENBERG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––= –-=====sssitø
Ur Min son på galejan
make mer än den vänstra, och denna åter kunde icke
jämföras utan med dynggrepen. Älskvärda par, kysse dem
hvem som vill!––-Agnil däremot var ett litet nätt stycke,
som man aldrig kunde se på, utan att harmas på det bedröfliga
icke i sjätte budordet. Hon var snygg, väl tecknad, munvig,
sextonårig och rask, kort sagdt, det felades henne intet mer
än en smula kättja för att äga alla egenskaper af en väl
uppfostrad flicka, men i den delen var hon rätt bondsk. Fy de
där landtlollorna! De voro inte bättre de andra heller.
Piastrarnas språk, som så väl begripes i Cadix och dito i
Masthugget, slösades här lika så fruktlöst som ögonens.
Landets vinter hade sträckt sig ända till deras hjärtan. De
voro så dumma; de hade intet begrepp, de ville intet; skada
att de ej fått lära sig någon värld.
Frukter då icke, mina hemmavarande svenska mör!
1 som tron er äga rätt till några hjärtan på Finland! Jag kan
säga er i förtroende, att gossarna här gjorde ingen eröfring.
Träffa de slika ogena Gunillor på Kap och i Kanton, så bli
de er aldrig otrogna.
Såsom i förvantskap med föregående vill jag här bifoga
följande underrättelse om trenne brudepars hopavigning, som
vi hade tillfälle bese uti Spangry kyrka söndagen den 18
februari. Brudefärden kom sakta intågande par om par uti
trenne kolonner. Utom de kära föreställda, prunkade i hopen
den ärbara fru Ferrö, utmärkt med en simmande, majestätlig
gång och en fotsid kattunsrob, omgifven af socknens vackraste
jungfrur. Min märkande inbillning målade Dido och hennes
nymfer för mina ögon, och den kyliga gråstensmuren bragte
tanken mycket naturligen på hennes svalande grotta. Vi
svenske ynglingar, som uppställt oss i rad på sidorna, pillade
kruset fram ur bröstet och satte hakpåsen i god ordning, i
hopp att njuta ett ögnakast af Svinörs ankommande Dido.
I själfva verket rullade hon ock ett par nådiga ögon åt vår
kant, men vi hade svårt vid att döma, hvem som var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
