Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.........................1––––
Adalriks och Götildas äfventyr
märker hvarest faran är störst, skyndar han sig att möta sin
fiende — så var det med Alrik. Han häpnade för det han
hörde. Han spetsade örat och märkte att detta stimmet
var ikring det rum, där de konungsliga hvilade. Han spände
sitt bälte, lade hjälmen på hufvudet och gick ut att se hvem
i så olaga tid gjorde detta buller. Han kom. Han såg. Han
segrade. Några beväpnade män voro utanför det rum, där
Götilda låg. De bemödade sig att utan buller kunna öppna
dörren och ämnade bortföra kungadottren. All deras
förhoppning om lycka och seger stod i deras tysthet och
fruktade ingenting mera, än att buller skulle uppväckas. Då
vore de förrådda och deras uppsåt fåfängt. Denna
ögon-skenliga fara, i hvilken Götildas frihet och lycka stod,
tillstadde intet Alrik att växla många ord med dem. — Förmätna
hjärtan, sade han allenast, hvad ärnar ert öfvermod? Dön,
och med edra sår vittnen för de underjordiska, att Götilda
intet är utan försvar. — Han högg därvid med sitt svärd till
honom, som just i detta ögonblick öppnade dörren. Slaget
var så kraftigt att handen tillika med en del af armen föll
ned på trösklen. Blodet frusade ur de afskurna ådrorna, och
den sårade beklagade sin lidna förlust med ett ömkeligt
skri. Han brukade vidare sin sköld och sin klinga med
den tapperhet och den lycka, att fyra stupade för hans fötter
och blandade stoftet med sitt blod. Själf blef han sårad;
men såren gåfvo honom större mod, och hans blod, som rann
på marken, fördubblade hans stora krafter.
Likasom vargar anfalla en hjord den de tro vara utan
försvar: de göra sig hopp om ett härligt byte; men när
herden kommer, som anfaller dem med sitt spjut, draga
de sig tillbaka; de visa tänderna och ögonen brinna af vrede;
de hota ännu medan de fly och sneda med ögonen åt det
rof, hvarom de gjort sig så säkra, och det nu likväl blifvit
ryckt ur deras klor; och då de tillförene allenast varit
plågade af hungren, måste de nu tillika känna svedan af såren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
