Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff ..........–––––––––––––––––––-^
J. H. Mörk och And. Törngren
honom förnöjd och lycksalig. I sin blindhet hade han trott,
att när hans tillbud vunnit en lycklig utgång, skulle det ock
vinna sin konungs bifall, som då såge en så skön och
dygdig brud i sitt rike och hennes hjärta under sitt välde.
Detta var Vandråders bekännelse. Hans uppriktighet
bevekte alla närvarande till medlidande. Ingen önskade
hans olycka. De förläto honom i sina hjärtan och tyckte
det hans brott var mindre än hans dygder. Han hade fallit
af svaghet. Han hade vågat sitt lif och sin lycka för sin
konungs nöje. Han hade ej heller sökt Götildas olycka.
Seminger var värd en sådan brud. Andra kungadöttrar
hafva tålt det ödet att blifva på sköldar till sina brudgummar
förda. De sågo på Domar, om det ej lyste någon nåd ur
hans ansikte, och den vänskap, de burit för Vandråder
såsom en trogen undersåte, ville ej tillåta dem att förgäta
honom i nöden. De voro i begrepp att med sina förböner
möta och hindra hans olycka, när Götilda, hvilken ej var
begåfvad med mindre fromhet än skönhet, själf åtog sig
hans försvar.
Hon skulle döma i denna sak. Den tycktes röra henne
allranärmast. Hon berömde Seminger, hvars namn af ingen
nämndes utan beröm för dygd och ädelmod. Ingen utan
den, som själf ägde ett nedrigt sinne, kunde misstänka honom
för något, som stridde mot äran. 1 synnerhet då de sett
hvad rena steg han tagit. Långt ifrån att undandölja den
brottslige, hade han lämnat honom fram att af andra höras
och dömas. Denne, utom allt hopp och fruktan för honom,
hade åtagit sig hela brottet. Hon kunde ej annat än stanna
i högaktning för ett så ädelt sinne, som ej velat tvinga
henne i en sak, hvarpå en så stor del af hennes lycksalighet
hängde. Denna högaktning skulle stadigt lefva i hennes
minne. Hvad Vandråder angick, ville hon förlåta hans brott.
Han hade älskat sin konung och ej velat henne värre än
förena henne med Seminger och göra henne till drottning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
