Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ r— ––––– ^
Adalriks och Götildas äfventyr
under andras dom. De skulle få straffa eller skona såsom
dem syntes. Och till Vandråder vänder han sig med den
korta påminnelsen: han skulle bekänna allt. Vore något
brott hos hans forna konung, skulle han det utan ringaste
fruktan utsäga. Med ingen konst skulle Domars ögon
förblindas och än mindre hans nåd genom osanning vinnas.
Han skulle tala sanningen, hvilken kunde öfverhöljas, men
aldrig så fördöljas eller förmörkas, att icke dess stråle
genom någon springa framlysa skulle.
Vandråder var brottslig, men ville ej öka sitt brott med
dikter och konster. Seminger hade likasom förtrott en del
af sin ära åt hans redlighet: ett så dyrt nederlagsfä ville
han oförkränkt återlämna. Han syntes stå i den belägenheten,
att han ej kunde vänta någon ny nåd af sin konung, men så
lefde dock i ett vördsamt minne erkänslan af den nåd, som
han tillförene åtnjutit. Kunde han ej med en ren
bekännelse fria sig från straffet, skulle han dock förvärfva sig
något medlidande. Han bekände då, det han ofta föreslagit
sin konung ett så våldsamt medel att vinna sin brud. Men
denne hade alltid velat vinna ett hjärta, men ej tvinga en
kropp. Dess önskan hade varit att hon genom ett frivilligt
val skulle förklara sig till hans egendom. Sådana tankar
hade alltid bott i dess sinne. Utom hans vilja och befallning
var det allt skedt, som skedt var. Hela tyngden af detta
brott fölle på sig allena. Hos sina domare, dem han
för-törnat, tordes han ej söka nåd. Af sin konung, hvars förbud
han öfverträdt, förtjänte han intet beskydd. Det vore för
honom intet mera öfrigt än med tysthet och tålamod afbida
sin dom. Emellertid betygade han såsom en sanning, med
hvilken han vore nöjd att sluta sitt lif: han hade intet annat
sökt än sin konungs nöje. Med Götilda hade han ej menat
värre än att föra henne i armarna på Seminger, som i
af-seende till sin afkomst var henne värd och medelst sina
dygder gaf den förhoppningen, att hon skulle kunnat lefva med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
