Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A ––-— —;–––-
Adalriks och Götildas äfventyr
vid ett enfaldigt, ett sparsamt och arbetsamt lefverne. Och
för vällust aktade man dem såsom för ett gift, hvilket
försvagade sinnets eld och kroppens hälsa. Man föreställde
dem intet annat nöje än det att vara oöfvervinnelig genom
sin mandom, stor i sina dygder och förvärfva sig ära. Man
ingöt hos dem intet allenast ett mod att förakta döden, utan
ock att härska med förnuft öfver sig själfva. Medan fadren
ännu bar sin son uppå armen, läste han för honom dessa
sanningar: — Vällusten är otäck. Odygden är en olycka.
Lasterna äro sina egna plågobödlar. Vill du blifva lycklig,
så älska dygden. Vill du kallas stor, så bäfva aldrig för
ett hotande slag af lyckan. Vill du vara ärofull, så trampa
alla orena begär under fotterna. Detta är vägen till äran
och lyckan. — Och den fader, som försummade sig därvid,
blef ansedd med onåd såsom en, hvilken slösat bort en
del af landets förnämsta egendom.
Lättjan var föraktelig, och att i orkeslöso slumra sin tid
var att göra sig hos alla förhatelig. Arbetsamheten var
hederlig. Ingen aktades vara ringa, som var trefven i sitt
arbete och troligen fullgjorde den syssla, hvilken den
himmelska försynen honom tilldelat. Allas händer voro
sysselsatta, och orkeslösa lättingar skydde att visa sig i dagsljuset.
Onödiga personer, som merendels gödas af andras blod
och svett, trängdes ej i de rum, där riksens ärender
vårdades. Hvar en förtjänte det bröd, som han åt, och hade
sin nödlösa utkomst. Handaslöjder uppodlades och
bergsbruken drefvos med lycka och framgång. Den, som uppfann
ett nyttigt näringsmedel, hvarigenom trefna händer fingo
bröd, och den vinning, som eljest flugit ut, blef bespard i
landet, hedrades lika med den, som i fältet segrat öfver
sina fiender. Plogarna rostade intet och åkrarna lågo som
örtasängar. Och jorden såsom en ömsint moder förökade
sina skänker efter deras flit och antal, som däruti arbetade.
Landet blef därigenom så ymnigt, att det födde allt sitt folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
