Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
J. H. Mörk och And. Törngren
utan att de behöfde köpa bröd af sina grannar eller röfva
deras lador. Flit och arbete gingo förut och välsignelsen
flödade uti spåret. Förnöjdhet bodde uti ringa kojor och
ymnighet hos smått folk. Och den rikedom, som fanns också
hos den ringaste i landet, var en outöselig skattkammare,
hvilken aldrig blef tillsluten för en konung, som gjort sig
så högt älskad af sitt tolk.
Domar var stor bland de dödeliga, rar ibland konungar
och en eftersyn för alla regerande. Vett, hjärta och frihet
uppoffrade han för sitt land. Med scepter och krona var
han en träl för sitt folks välfärd. Han sökte intet sin ära
genom blodiga segrar. Det hade kostat deras blod och
mattat hans krafter. Hans steg till äran hade då varit
deras undergång. Att under en stilla, fridsam och försiktig
regering göra sitt rike lycksaligt, ansenligt och
oöfvervinne-ligt räknade han för större beröm. Tvär mot all själfkärlek,
kär i oskyldigheten, döf för smickran, och hans dygd var
alltför stor att såras af de ljufliga mord, dem en lismande
tunga begår. Han ville förtjäna men intet höra beröm. Hans
nåd var blandad med rättvisa, och när han nödgades afstympa
en fördärfvad lem ifrån rikskroppen, gjorde det hos honom
själf ondt. Det var hans grämelse att svärdet sårade, men
också hans hugnad att det helade. Hans hjärta kunde
bevekas, men hans löften voro orörliga. Hans majestät sänkte
sig till den ringaste hydda med sin omsorg, och hans nådes
stråle fägnade alla. Hans makt var ingom tung eller ledsam.
Han regerade i deras hjärtan. De lydde honom och det
var deras fägnad att få lyda. De lefde under honom så
fria och sälla som kungar. Han styrde dem, och lagarna
styrde honom. Han hade fria händer att göra hvad han
ville, men hans egen dygd hade bundit dem, så att han ej
ville göra annat än det, som fägnade och gagnade hans
folk. Deras sällhet och nöje var all hans fägnad.
Hans klädedräkt var ej kostbar, och han blygdes ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
