Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof von Dalin
=$
spjut, hvaraf Gustaf så djupt blifvit sårad i benet, att bloden
började visa sig i snön. Men den trogne skytten skall då
strax hafva skurit sin häst i foten, att betaga alla misstankar.
Nu tyckte Gustaf sig uppenbarligen böra tala för
allmogen, den han till en stor del fann församlad på Rättviks
kyrkovali. Han hade därtill stora gåfvor; ty afmålade han
tyrannens uppförande med så lifliga färger, att äfven de
enfaldigaste därvid ryste. Han påminde dem deras förfäders
ära och de ok, som de fordom krossat, hvilka dock varit
drägeligare än detta, som var med så mycken blod besprängdt
och bådade dem en evig träldom. Bönderna suckade, men
hade ännu ingen styrka till annat än beklagelse; de voro
icke ovilliga, men önskade veta grannarnas mening. Gustaf
var nöjd med en sådan början och begaf sig till Mora, den
största socknen i Dalarna. Emellertid var ryktet om hans
förehafvande kommet för Henrik van Melen, ståthållare på
Västerås slott, som satte dubbelt värde på hans hufvud,
gjorde alla anstalter till hans fängslande och lät oförskämdt
bland allmogen utsprida, att allt hvad som sades om
blodbadet i Stockholm var osanning. Alle kung Kristierns
med-hållare: Stig Hansson, Arendt Person, Kristoffer Olofson
och i synnerhet Nils Västgöte, van Melens underfogde i
Dalarna, kommo således i dubbel rörelse. Däremot vågade
en dansk, Rasmus Jute benämnd, som på den orten sig
nedsatt, antaga Gustafs sak. Han hade tjänt med honom under
Sten Sture och älskade högeligen hans egenskaper; nu var
han ock den förste, som svor honom trohet. Så snart han
förnummit Nils Västgötes ankomst och ärende att fängsla
Gustaf, reste han till länsmansgården i Mora, där Nils vistades,
och slog honom ihjäl. Härmed var nu värjan dragen och kriget
begynt, men utom Gustafs vållande och endast till hans
försvar. Gustaf på sin sida råkade i Mora under julhelgen en
stor hop dalkarlar; han ställde sig ibland dem på en höjd
och talade med stor beveklighet om Sveriges dåvarande till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
