Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd. Det var med lifsfara, sade han, som han
uppenbarade dem sitt namn, men han ansåg ej sig själf, när det
angick fäderneslandets räddning. De vore födda till frihet,
men hade nu länge nog suckat under tyranner; deras lif
och egendom vore nu, alltsedan den danske Jöns Eriksons
omänsklighet, uppoffrade; hela landet var bestänkt med
svensk blod; Sveriges råd och ypperste herrar voro nyligen
mördade; han själf hade däribland förlorat sin fader och
svåger; hans moder, systrar och flere anhörige lågo i bojor:
sådant ropade hämnd och borde uppegga de redelige
dalkarlarnas gamla frimodighet, som så ofta skyddat Sveriges
frihet. — Jag vill själf, tillade han, följa eder och hafva lif
och blod osparda, att tyrannen må förnimma det svenske
män böra styras med lag och icke med grymhet. — Han
utbrast under själfva talet i tårar och allmogen gjorde mycket
gny. Men ännu var icke modet stadgadt: somlige ville
väpna sig på stunden, somlige betänka sig och rådlägga;
de voro ledsna vid sista kriget, inga nya utskylder voro dem
pålagda, och förföljelsen tycktes ej angå gemene man, utan
blott adeln, ej heller kände de så noga den riddersmannen,
som för dem talade. De försäkrade honom likväl om deras
goda hjärta och att de ville rådfråga sine grannar. Gustaf
blef bekymrad öfver denna tvehågsenhet och beslöt, sedan
han i några dagar åter gömt sig hos en Mats Larson i
Tomtgården, att alldeles fly ur riket. Men försynens hand var i
detta verk och själfve bönderna märkte icke ännu, huru nära
hans tal gått dem till sinnes; det röntes i största hast.
Ett danskt parti af hundrade man under Tord i Ridstad
och Otto Nilsson i Holm kom i detsamma tågandes, att
förekomma alla rörelser, och framfor så häftigt, att allmogen,
som ännu var samlad, såg redan den kort förut afmålade
olyckan öfver sitt hufvud. Man klämtade med klockorna
som vid stora farligheter, och folket stötte tillsammans från
alla kanter. Man angrep fienden vid Skottmyra och slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
