Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ö=
■i ■
Olof von Dalin
15
Du C. Narri, nog lärer jag hvad jag behöfver,
bekymra sig intet . . .
i4rg. Men mina bussar allihopa, jag vill uppläsa för er
ett bref, som en min vän mig tillskrifvit. Gud gifve, att I
med någon gnista förnuft ville tänka därpå och rätta er
därefter.
Käre Herr Argus!
I min bästa ålder, som jag är, har jag, som du vet, för
en tid sen fått en vacker tjänst. Men — du skall nu vara
min biktfader — jag ångrar mig af allt mitt hjärta. Gud
förlåte mig, arma lymmel, som så rasade, och den som halp
mig till denna beställningen; ty hvarken är jag af naturen
fallen därtill, eller har jag inhämtat den vetenskap och
skickelighet, som därtill fordras. Jag vill för allmänna
skammens skull intet nämna min tjänst, icke heller så platt
öfver-gifva henne; men hon passar sig med mig som harpan
med åsnan. Far min, gubben, var så fjollig bland andra och
lagade, att en hop gyllene dygder befordrade mig till detta
mitt samvetskval — ty samvetet slår mig — som icke allenast
är en hjärtängslan för mig i anseende till min okunnighet i
sysslan, utan ock ett fördärf för kronans tjänst. Tänk, huru
galna vi äro! Hvad skulle jag vid detta vidriga elementet?
Mig fattas hufvud och lust; vore intet en viss god vän, så
stode jag hvar dag på pallen. När intet han är tillstädes, så
säger jag som de andra, och så hjälper jag mig fram huru
jag kan. Hvart och ett ämbete fordrar en förvaltare, som
är född, uppfödd och öfvad därtill, det vet du, Argus, det
vet hvar bonde, som intet gärna släpper plogen i lilla grefvens
hand. Men jag fruktar att jag, till Sveriges skada, har många
likar i detta ödet, fastän de intet sörja däröfver så mycket
som jag. Ingen fara är, att jag ju skall bibehålla mig så väl
som någon annan, så att jag efter lag icke skall bli afsatt;
men det är ju intet nog. Fruns dräng orenar hennes kabinetts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
