Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
golf, slurfvar sönder en spegel, glömmer och missvårdar
ärender, bär hennes hemligheter bort till en annan, som
aldrig bort dem veta, etc., allt af bästa mening i världen;
men hvad skall hon göra? Intet kan hon därför vräka oxen
under gardet? Så är det med kronan och mig. Men si,
om jag hade kommit till den tjänsten (du vet väl) och den
fördömda ambitionen intet hade förledt mig, då hade både
jag och tjänsten haft heder. Skulle du intet, Argus, i ett
ark påminna om det nödiga val, som bör göras af skickeliga
ämnen till alla tjänster, hvarmed borde begynnas först af
föräldrar eller de i deras ställe och sedan trappvis vid
skolor, gymnasier, akademier etc.? Kanske akademien då
också kunde bli en trädskola, hvarifrån telningarna kunde
plantas i alla riksens betjäningar och kollegierna kunde
infordra hvad folk de behöfde. Men då skulle ock de
akademiska trädgårdsmästarna å ena sidan vara ansvariga för
växternas bekvämlighet, så att landets ungdom, utan sina
penningars onyttiga offrande, blefve underviste uti allt, hvad
honom till kronans tjänst nödigt vore, på det han intet sen
behöfde gå här och snoka att inhämta de saker, som han
i sin studeringstid aldrig hört talas om. Och äfven på andra
sidan skulle de hafva makt och frihet att urskilja, utdöma
och befordra den ditsökande ungdomen, så att den tjänliga
blefve upptagen till någon viss inrättning, i anledning af
dess villkor och skaplynne — ty olika ämbeten fordra olika
skickelighet — och den, som hvarken hade medel eller snille,
blefve vackert återvist till plog, handtverk och sådana
näringar, som vår äregiriga tid föraktar, men behöfva
sannerligen käckt folk. Då skulle vi en gång få andra ögon.
Men, Argus, jag underkastar dig detta förslaget. Du kan
det bättre än jag höga vederbörande föreställa. Förblifver . . .
Lib. Tro mig, Argus, det har varit en vurm, som har
skrifvit det brefvet. Oui, la peste me cröve, en pietist, en
rader. Har man nånsin hört så fantastiskt? Tänk, hvilken
ill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
