Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smickra, löpa barhufvad i trappor och stå sig trött i
förmaken för att erhålla en liten befordran.
— Du är romanesk, min dotter, säger den sluga modern,
som på sin tid försökt världen, när den unga fjollan älskar
en bra, men fattig karl och väljer honom framför en
gammal rik narr, som hon snart kunde begrafva.
— Du är romanesk, min vän, säger den ene kloke
brodern till den andre, när denne senare genom ett enda litet
oskyldigt knep lätt kunde stöta sin medtäflare ur brädet och
har den barnsligheten att intet vilja betjäna sig däraf.
— Var intet så förbannadt romanesk, min käre herre,
säger den durkdrifne statsvinglaren till en ung man af talanger,
som han kastar ögat på till köp, och som litet skäms för att
sälja sig.
— Det är en ung romanesk narr, säges vanligen af allt
klokt folk om en yngling af lifliga känslor, som tror det
skall gå an för honom att i allmänna lefnaden verkställa
alla de vackra maximer af ädelmod och rättskaffenhet, åt
hvilka han hört handklappar, deklamerade från skådeplatsen.
En satans romanesk käring var visserligen den
krögerskan i Köpenhamn, som sedan hon länge utan fördel spelat
på Klasslotteriet tillhopa med en fattig arbetskarl och denne
ändtligen, af brist på penningar, nödgades uppsäga lottlaget,
icke dess mindre trugade honom att emottaga de femhundra
riksdalers vinst, som hon vid påföljande dragning gjorde för
sin egen ensamt betalda lottsedel.
Af dessa och flera exempel skulle tyckas:
1:0. Som det romaneska egentligen bestod i en
oförståndig kärlek till det vackra, ädla, rättvisa. Jag menar med
oförståndig kärlek en böjelse, som ej tillbörligen subordinerar
under den klokare egennyttan.
2:o. Som denna löjlighet vanligast vore ungdomens
eller det ringare folkets. Detta kan äfven synas naturligt
i anseende till bägges oerfarenhet af världen och de tusende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
