Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t)––––––——–––––––––––––––-—–––––%
Thomas Thorild
skull, utan för sin merits skull, att, som det bästa icke
är utan sina fel, så har ock det sämsta sin merit; och jag
tillägger nu, att i allt är denna merit det enda som intresserar
världen.
Något är gjordt i snillets värld. — Där är fel! ropar ni.
ja, det förmoda vi alla och alltid. Men är där någon merit,
någon sanning, antingen ny eller mera rent och lifligen sagd,
någon vacker tanke, något skönare uttryck — eller är där
något märkligt i ett sant eller misslyckadt stort? Detta
intresserar världen.
När ni förer oss in i ert hus, så förer ni oss icke först
till sophögen, utan till de vackraste rummen. En sophög,
min Herre, kan samlas ur de täckaste boningar; men på
den vill icke ni bygga er tron, på den vill ingen kritikus
skaka sin spira.
Om jag kunde för er, min Herre, nog lifligen uttrycka
huru högt jag föraktar det lilla packaktiga i tidens lynne —
ett lynne som den tagit af de små kvicka hufvuden — att
endast se och endast förlusta sig af felen och det fula i
allting, om det ock icke skulle kunna ske utan den
pinsammaste möda att förvända och ljuga, så skulle ni få se
en stil mycket för kärf och sträng för allas högfärd, hvilken
är det enda ömtåliga hos oss. Men ett uttryck, ehuru djärft,
kan jag dock här ej spara, emedan det alltid i min lifliga
harm fallit mig in, och det är detta: ”Att förlusta sig
endast af felen och det fula i vitterheten är att se sina
skönheter i ä—n i stället för i ansiktet, och att sorgfälligt
märka endast det som är minst fördelaktigt hos en bra karl
är att med finaste möda se en bra karl i ä—n, från hvilken
han dock aldrig presenterar sig, då han däremot en face
kunde behaga alla.”
Det är visst: att säga om en kritikus kanske af den
lifligaste kvickhet men utan förstånd och rätta lagar, ”att
han ligger och tittar folk i ä—n för att finna dem stygga”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
