Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTRÄDESTAL
HÅLLET i SVENSKA AKADEMIEN
DEN 17 MARS 1790.
Mina Herrar!
fijgjgggg dert samfund, mina Herrar, gifver åt tänkarens
ett *nta§anc*e skådespel, och jag vågar säga,
|i’bSk/] att det uppträde, han här i dag betraktar, skall
ej förminska hans nöje. Ju mera förändringen är stark
och olikheten synbar mellan den medlem 1 mistat och den
I antagen, ju mer skall han känna sig benägen att gilla
edert val. Han framställer sig för min tanke, den
ryktbare mannen, uppfödd vid Alpernas fot, med herdarnas
enfald och den vises fåfänga: den mannen, i sina villor
älskvärd, som ville hafva bortbytt samfundets lif mot den
försvunna jämlikhetens hvila. Han skulle i dag skåda edert
samhälle, han skulle fördöma edra yrken tillika med sina
egna; men han skulle älska den lag, som eder förenar, han
skulle, vid eder åsyn, glömma de vidriga intrycken af en
värld, där han sett sina bröder evigt kriga om själfgjorda
företräden och samfunden darra under braket af
sammanstötande öden; han skulle skåda bilden af en stat, där icke
gifves höghet eller lycka, där, stor genom naturens värdighet,
man ej känner annat öfvervälde än själens styrka, annat begär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
