Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
M AGNUS L EHN BERG
===fs
än mödan, lugnet och friheten; han skulle i denna stiftelse
se en smickrande teckning af det tillstånd, som hans känsla
skapat och begråtit, ett åminne af mänsklighetens första rätt.
Och, jag dristar fråga, hvem helst, varm för sitt släktes ära,
i dessa stunder betraktar eder författning, hvem helst, ur
själfva skötet af stånds och ödens skiljaktighet, ser människor
här samla sig att blifva likar, ser rådsalarna, kriget, templen
och den ensliga skuggan framgifva åt detta samfund
medborgare, ser dessa utan ringhet och utan företräden dela en smak,
ett föremål och en ära; skulle han ej tro sig skåda en högtid,
bestämd åt naturen, och dess upplysta söner, höjande i en
härmad oordning dess bild, ropa till världen, att ej förgäta
ett gemensamt ursprung.
Mina Herrar, om detta begrepp vanligen ej skulle vara det
första vid eder åsyn, om det synes främmande för edert sanna
ändamål, tror jag det åtminstone naturligen infalla i en stund,
då ur medelmåttans kretsar jag, okänd för mängden af edra
åskådare, inlåtes i en lysande samling och efterträder en stor
man. Skulle man ej tro att eder högtid kräfde en af de
minsta medborgares deltagande, och att denna egenskap varit den
stora grunden för edert val?
Men om jag måste öfvergifva denna behagliga synvilla,
framställd, jag erkänner det, af min inbillning att rättfärdiga
eder ynnest och mildra allmänhetens dom öfver min lycka,
om denna allmänhet, med afseende på de yrken, hvartill I
mig kallat, äskar att, inför dess åsyn, jag dömer mig själf
öfver en förtidig heder, erkänner jag dess rätt, med fara att
ej kunna förnöja dess åstundan. Det är en plikt i detta
samfund att gifva sanningen fart; men i en dom som denna är det
kanhända möjligare att vara sann än att synas det. Hvem
skulle ej bele en sväfvande fåkunnighet, om jag tilldömde mig
skicklighet för mitt rum? Hvem skulle förlåta mig, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
