- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
316

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

$––––––– —–––––––––––––––––––––––tø

Magnus Lehnberg

hans namn, som hämta sin största ära af dens omdöme,
på hvars kallelse han med eder förentes. Ryktet förkunnar
ännu med hvad framgång han här ådagalade en skarpsinnig
statsmans och en stor talares förmåga. Men om detta rykte
skulle en dag med hans samtidige förloras, skola dock hans
skrifter upplifva det för en granskande eftervärld. Det var
grefve Hermanssons snille förbehållet att tränga sig fram
öfverallt, ända in i protokollet. Om detta för trettiofyra
år syntes ett underverk, är mindre besynnerligt, då än i
senare dagar, under en mera odlad vitterhet, exemplen äro
sällsynta. Grefve Hermansson äger emellertid den äran
obestridd att i detta afseende hafva gjort epok. Dessa
allmänna handlingar, hörande till det riksmöte jag anfört,
och som ej bära men tillhöra hans namn, äro ett
förödmjukande bevis mot deras fördom, som skulle tro, att ett lätt och
prydligt skrifsätt vanärade lagarnas majestät eller missägnade
borgerliga ärenden. Det möter i dessa skrifter af hans hand
intet af allt det, som utmärkte forna handlingar: ingen af
dessa långa och invecklade meningar, som synas ämnade
för ämbetsmannen, ej för den sakägande, intet dräpande
slöseri af ord, ingen tvetydighet, som någon gång både
fördömer och frisäger; öfverallt hvar han framgår är ljus,
korthet, öfvertygelse, därför läsas de, sedan deras ämnen ej mer
intaga.

Det snille, mina Herrar, som kunde gifva behag åt
allmännare och låga föremål, kunde äfven höja sin gång och
stiga med ämnets värdighet. Det är kanhända i ämnen,
som kräfva en högre och friare anda, man säkrast
urskiljer det egna eller det lånta hos en författare, den härmande
medelmåttan från det skapande snillet. Grefve
Hermanssons skrifsätt bar den ljusaste stämpel af naturens
kallelse. Om man borde göra en jämförelse, skulle man sätta
det emellan grefve Tessins prydda och grefve Höpkens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free