Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
™*™4&
u ■■ - — Johan Henrik Kellgrens Lefverne
Ofta döma föräldrar falskt af egenkärlek och en förlåtlig
böjelse att hoppas hvad de önska och finna hvad de hoppas.
Visserligen händer att ett frö, som tidigt framter lofvande
skott, vid mognaden gifver helt annan frukt än den man
förväntat. Äfven händer att förträffliga snilleförmögenheter
sent visa, utveckla och stadga sig; men jag är viss att hos de
flesta af dem, som äro begåfvade med ovanligt snille, denna
naturens skänk, för den rätte kännaren, redan i de första
åren är synbar. Voltaire och Haller voro såsom barn öfver
barn, blefvo såsom män öfver män och förblefvo såsom
gubbar hvad de varit. Kellgrens snille syntes i dess
spädaste år, lyste, värmde, förundrade i dess mannaålder,
öfver-lefde en af sjukdom föråldrad och nästan förstörd
kroppsbyggnad.
Försöket att vederlägga en fördom är icke ett afsteg i
en filosofs lefverne. Om min hand vore mäktig att åt hans
minne offra en hekatomb af fallna villfarelser, så skulle jag
tro mig se hans aska lifvas och hans skugga skänka mig ett
bifall. Men återvändom till berättelsen. Den faderliga
undervisningen förbyttes för Kellgren i den allmänna vid Skara
skola och gymnasium. På båda ställen utmärkte han sig
genom en så skyndande tillväxt i kunskaper, att dess lärare
tillstyrkte dess tidigare flyttning; men hans fader ville icke
därtill samtycka. Hans förnämsta håg var för vitterhet. Vid
lediga stunder läste han alltid sådana vittra arbeten, som han
där å orten kunde öfverkomma, såsom Holbergs Komedier,
Dalins Svenska Argus, och använde därtill ofta hela nätterna.
Hans skarpa omdöme visade sig redan i förakt för allt
onödigt gräl, för allt som hade smak af barbari eller
vidskepelse. Det röjde sig äfven i en stark böjelse för satiren,
detta foster af det rena förståndet och icke, såsom hopen tror,
af ondskan, hvilken endast alstrar tadlet, förtydelserna och
smädelsen. Icke är den artisten, som ler åt en usel tafla,
sämre människa än den okunnige, som beundrar densamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
