Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
...■–––––––-
så ej heller den tänkande mannen elak därför, att han
finner löjligt hvad dåren högaktar och upphöjer. Ännu voro
dock muntra och träffande drag i umgänget de enda satirer
Kellgrens snille framtedde. Med dessa roade han sina
jämnåriga, för hvilka han i sitt öfriga uppförande förekom något
allvarsam, egensinnig och förbehållsam.
Hans fader tillät honom ändtligen 1768 att lämna
gymnastiska föreläsningarna och att resa till Åbo akademi,
där fadern själf studerat och där Kellgren fann för sig
sin ende broder, den han igenom hela sin lefnad på det
ömmaste älskat*. Under de nio år, han där tillbragte,
fortforo dess vetgirighet och arbetsamhet. De första tvenne åren
i synnerhet var det svårt att någon gång draga honom från
kammaren och boken till annat än föreläsningars af hörande.
Vid sexton års ålder hade han haft en feber, som var nära
att sluta dess dagar och lämnade svåra följder på dess bröst.
Ett jämt stillasittande grundläde nu den svaghet och ohälsa,
som med åren ökades.
Medan han var vid universitetet, förlorade han sin fader
(1771) och med honom all egen tillgång på penningar. Den
satsen hade ännu icke blifvit framkläckt, för att göra
föräldrars sorg och ynglingars fördärf, att snillet befriar ifrån
de utvägar till föda, dem samhällets skick gjort nödvändiga;
allraminst troddes, att egen öfvertygelse och ett förmätet
påstående att man är ett snille gaf rättighet att förakta och
bryta detta skick. Men om ock denna lära då varit känd,
hade den icke varit gjord för Kellgrens sanna hufvud
och verkliga stolthet, hvilka ansågo det föraktliga ligga i
orklöshet, vingleri, öfverdrifna anspråk, som slutligen föda
ett beroende, icke af en förtjänt vedergällning, men af en
förödmjukande hjälp. Kellgren vidtog det medel till
bärgning, som i alla tider varit nyttjadt af fattiga studerande, och
bland dem af många, hvilka i samhället eller i den lärda
* Prosten i Skatelöf herr Jonas Kellgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
