Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blott att roa hennes tärnor
flög den upp i solar och i stjärnor,
med ett lekande behag,
flyktigt tända för en bröllopsdag.*
Hvilka syner! Afrodites dufvor
kyssas här uti en mossig tall.
Nymfer där på hedens tufvor
lockas fram vid ljufva flöjters skall.
Hvilken trollmakt alla sinnen röna!
Allt har en ovanlig glans.
Sällsamt skön är Norden i sin gröna,
evigt gröna, stjärnbeströdda krans.
Skön är klippan själf, som nickar**
i den lugna sjön: dit månen blickar
mellan rönnens drufvor ner,
och en himmel i dess spegel ser.
Och där stå, som elyseiska hamnar,
bilder upp af skönhet och behag,
dem förtjust hvar yngling famnar,
och ser världen i en nytänd dag.
* Både akademien och författaren hafva insett, att denna strof icke
gör nog rättvisa åt Dalin, som bildat svenska språket och i svenska
skaldekonsten lämnat ett så långt afstånd emellan sig och sina närmaste föregångare.
Men då vid föreslagna ändringar och rättelser betänkligheter förekommit, har
akademien, i anseende till strofens poetiska förtjänst, ansett den kunna
bibehållas, med förklaring å författarens vägnar, att här egentligen varit fråga
om den mängd af Dalins smärre tillfälliga stycken, som nästan utgöra hans
så kallade Vitterhetsarbeten, och som tvifvelsutan hindrade honom att
fullkomligen uppfylla det hopp, hvartill hans stora snille och hans första skrifter
gifvit en rättvis anledning.
Akademiens anmärkning.
** En klippa öfver branten hänger
och nickar med en skäggig topp.
Creutz. ’»SommarkvädeD.
3. — Nationallitteratur. 7.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
