Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tystnen, forsar, och du storm, som tjuter
mellan bergen, tystna för de ljud,
denna Orfei lyra gjuter
bland ett folk, som lånar björnens skrud.
Hör dem, Nord, må Södern själf dem höra,
mer förvånad, mer förnöjd,
än när Ossians vilda sång dess öra
rysligt slog från Skottlands kala höjd.
Är det dessa Göters sträfva,
hjältelika språk? Se lätta sväfva
graderna i dess dräkt,
genomskinlig, rörlig för hvar fläkt.
Lyssnen än, 1 sångens yngre söner,
och det altar i naturens lund,
som hans sköna lager kröner,
tyst besöken i er skaldestund:
lyssnen länge, förrn I vågen blanda
edra toner med hans sång,
där i svenska ljud med grekisk anda
känslan går en så harmonisk gång,
där med sanningsklara strålar
Skönheten så ren, så ljuf sig målar,
som i Elyséens flod
hennes bild för Platos ande stod.
Höga skugga! ren dit upp försvunnen,
ser du henne där i himmelsk dag:
ser en urbild, här ej funnen,
till din dröm om skönhet och behag:
af hvars återsken i dina sånger,
under plågans öfvervikt,
vi oss trösta: fruktan, kval och ånger
tjusas bort af en oskyldig dikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
