Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans Mikael Franzén
Och de små emellan er i ringen
som keruber svänga sig omkring:
och på hela jorden dansar ingen
gladare, oskyldigare ring.
Arme jag! som måste långt i världen
långt från egna efter lyckan gå:
hvad jag gläds, då jag får, undan flärden,
med ett bref mig smyga i en vrå;
Med ett bref från er: där jag kan spegla
edra hjärtan i hvar enda rad;
där de späda bödo er försegla
hvar sin kyss inom det kära blad;
Där af Henne, som för oss blott känner
lifvets sorg och glädje, ej för sig,
jag välsignas: och där barndomsvänner
och den gamle tjänarn hälsa mig.
Hvad jag njuter då! och minns med tårar
hur vi sammanstämde, alla vi.
Ack! hvad här mig fägnar eller sårar,
ingen delar, ingen såsom I.
Drömma återstår mig. Vid min lyra
drömmer jag mig hem: och ser i vrån,
hur I stannen midt i lekens yra,
saknen mig — och bort att gråta gån.
Mången blomma på vår syskonstängel
knoppats ut, sen jag blef ryckt från er:
”mamma,” frågar där en liten ängel,
”hvar är då den bror, som ingen ser?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
