Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till de Hemmavarande
ti
”Jo, jag minns, hur långt, långt bakom kullen
han for ner, och aldrig kom igen,”
svarar du, som grät med mig i tullen
och sprang efter mig till grinden än.
Du som sade (aldrig ur mitt minne
går det ordet), då du såg ditt bref
läggas in: ”0 låg jag själf därinne,
och hos bror hans hjälp och lärling blef!”
Goda hjärtan! detta är vårt öde:
som små fåglar spridas vi omkring.
Men vi råkas väl ibland de döde:
där skall ingen saknas i vår ring.
Snart törhända, så det vill mig ana,
far jag längre, längre bort från er.
O! ännu jag sluta kan min bana
utan skräck, förrn jag förvillas mer.
Gråten då ej länge, 0! du ömma,
som så öppet lider för hvar vän,
och du Glada, som din sorg kan gömma,
och du Goda, som kan bära den;
Våren hastar: gån till dansen åter!
Och du jollrare, som rörs att se
huru syskonen, hur mamma gråter,
narra dem att midt i sorgen le!
Dock ibland, när i en höstlig timma
vid min rönn I sätten er och sen
aftonstjärnan på det fönster glimma,
där jag ofta tyst besåg dess sken;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
