Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedsattes för att upphöja det andra. Att rycka ett blad ifrån
Kellgrens lager för att ge fru Lenngrens krans en prydnad,
som den icke behöfver, vore det mest sårande för hennes
skugga. Om hon ej förtröte det på hans vägnar, så gjorde
hon det på egna. Med ingen af våra manliga författare ville
Bettys mor inlåta sig i någon täflan.
De grundsatser, hon för denna sin diktade dotter så
skönt och lifligt yrkar, följde hon själf. Äfven som skald
kände hon sin värdighet i äran af att vara kvinna. Den enda
stolthet hon röjde var den, som yttrar sig i dessa ord, dem
hon låter fru Nordenflycht säga om henne, jämförd med sig:
Mitt snille på ett vidsträckt fält
gjort färder, som man vet, ej korta;
och fört mig bort, längst öfver Bält,
och hon — är nästan aldrig borta.
Denna sista rad säger mer än den synes. Den tecknar i
två obetydliga ord både hennes poesi och henne själf. Nästan
aldrig borta ur sitt hus, tycktes hon se den värld, hon
målade, endast ur sina fönster. Men hon såg den med geniets
blick, och föremålen för hennes komiska pensel, ehuru
fattade på afstånd antingen bakom de fransade förhängen,
som skymde för den förnämare dårskapen, eller i den gränd,
dit den lägre försvann, stodo likväl på hennes duk med en
lefvande och talande sanning. Nästan aldrig borta var hennes
Sångmö, såsom hon själf. Långt ifrån att stiga på koturnen,
eller gripa i trompeten, inskränkte hon sig merendels till
kvinnliga föremål och husliga scener. Men hvad Vishetslära,
att nyttja en stor författares ord, gömde sig icke i hennes
skämt, också för män användbar, ehuru närmast åsyftande
kvinnlig förädling! I en lekande rad af hennes penna, hur
mången stor och dristig sanning har ej flugit kring riket!
Vanligen klädde hon den i ett flyktigt infall, och tillät sig endast
på detta sätt, i skrift som i umgänge, att deltaga i det hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
