Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sedan på odödlighetens strand
förtjust sin tankes urbild hälsar:
hvem dristar till de stora harpor gå
och deras länge stumma strängar slå?
Ännu en sång af edra sånger höjen,
I forna svanor! — Tiger ert förbund?
”När solen nedgått, tystnar sångens lund ...”
Och, med en tår, I vänligt eder böjen
till oss, en yngre släkt, som blott vid eder hand
har kunnat den förgätna vägen hitta
till konstens redan obekanta land.
Välan! Vi skole då vid edra fötter sitta,
och, såsom offerbarn i festens helga stund,
blott sjunga hvad vi lärt af eder mund.
* * *
HEMSJUKAN.
Hvart stiger din suck, o mitt klappande bröst?
Hvar höres, o bedjande hjärta! din röst?
En främling jag står på den ödsliga strand,
och känner en längtan,
en traktan, en trängtan —
jag vill öfver hafvet till okända land!
I öfverflöd har jag mitt lystmäte fått
af kunskapens träd, så på ondt, som på godt.
Jag sett, huru dagarne komma och gå:
som bölja på bölja,
hvarandra de följa,
och doft och enformigt mot stränderna slå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
