Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Olof Wallin
få dagar äro många af eder flyttfärdiga; efter några veckors
förlopp torde fleras eder bortgång redan vara en gammal
händelse, som sällan eller aldrig mer omtalas ofvan jord;
och, om ett eller annat år kanske, grönskar torfvan öfver
edra multna ben. Med hvad känsla sen I då omkring eder
på denna marken? Veten I, på hvilket rum I ären? I stån
ju på edra egna grafvar! Och — hafven I ej hört klockorna
gå? Hafven I ej sett sorgetåget uppträda? . . . Hörden I ej
då ringas till eder gemensamma begrafning? Sågen I ej då
begynnas allas eder tillredda jordafärd! Är ock likpsalmen
redan sjungen: hvad återstår, om icke att säga några ord vid
grafven, den stora graf ven, innan de trenne mullskoflarna
falla på de andelösa stoften, — innan vi, eller våra
efterträdare, — ty ock vi äro blott försvinnande stoft, — ja!
innan vi, eller våra snare efterträdare fullända jordfästningen?
Men hvad ord skola vi tala? Icke det ord, som förgås,
likt blomstret, likt människan; utan det ord, som blifver
evinnerliga, Herrans vår Guds ord, som helige män, rörde
af hans Ande, talat af begynnelsen, och himmel och jord
upprepat i årtusenden öfver flyende släkter, öfver sjunkande
åldrar, och den ena dagen skall säga åt den andra, till dess
att dagarne hafva en ända.
Upplåten, I Ordets tjänare, mine medtjänare, låten upp
bokena för hela folket; läsen ur det eviga förbundets bok
hvad skrifvet är, oss till tröst och lärdom, om vedermödan
och hvilan, förgängelsen och hoppet, döden och odödligheten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
