Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trögare gick det med den dramatiska scenen. På hofvet
spelades då och då på svenska, och 1781 inrättade Gustaf
III ett ”förbättringssällskap för svenska språket”, till hvars
uppgift hörde att anordna dylika föreställningar. Under tiden
hade den äldre Stenborg, biträdd af sin son Karl, den
berömde sångaren, upprepat sitt försök, och inte utan framgång.
Han spelade först i Humlegårdens rotunda, så på Eriksberg
och slutligen i en lokal vid Munkbron. Hur anspråkslös
denna Stenborgska skådebana än var, blef den dock af
betydelse som ett hem för lustspelet och sångspelet. En stående
dramatisk scen med högre anspråk grundades först 1787 på
enskildt initiativ; företaget gick omkull redan följande år,
men upprättades ånyo såsom Kungl. Svenska Dramatiska
teatern. — Äfven landsorten kunde nu glädja sig åt svenska
teaterföreställningar; Stenborg fann emellanåt bäst att för
någon tid öfvergifva hufvudstaden, och af andra sällskap har
det Seuerlingska sin märkvärdighet. Därjämte hör man både
i Stockholm och annorstädes (främst i Göteborg) talas om
flera amatörsällskap. Man kunde tro, att Gustaf III ingifvit
sin samtid detta teatersvärmeri, men förhållandet var
detsamma öfver nästan hela kontinenten; öfverallt tog sig den
romaneska sentimentaliteten liknande uttryck — Goethes
”Wilhelm Meister” är ett af vittnesbörden därom.
Repertoaren var alltjämt hufvudsakligen fransk. Man
gaf Corneilles och Racines tragedier, men denna förnäma
genre representeras i högre grad af Voltaire; han fortsatte
klassicismens tradition, men tillät sig en del nyheter och
gjorde äfven dramat till ett verktyg för upplysningens tankar.
Inte så få svenska författare försökte sig på detta område,
därtill manade af konungens uppmuntran eller anvisning, den
gamle Gyllenborg, Adlerbeth o. a. Den ende, som här vann
verklig framgång, var Leopold[1] med Oden eller Asarnes
utvandring och Virginia, uppförda 1790 och 1803. I det förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
