Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stycket, den främsta fransk-klassiska tragedien i vår
litteratur, var ämnet — åtminstone nominellt — nordiskt, men
Leopold själf lade ej mycken vikt därpå. För honom var
tragedien ”en ren målning af den högre mänskliga
sinnesnaturen, sådan den hos alla folkslag och på alla tider
igenfinnes, när man nämligen förstår att därifrån afsöndra den
gröfre hvardagsytan.” Med andra ord, han sätter som dess
uppgift att gifva en psykologisk analys inom en ram, som
genom sitt afstånd idealiserar personer och förhållanden.
Leopold begagnar sig, liksom oftast fransmännen, af en
ganska invecklad intrig, hvilken inte ensamt tjänar att
framkalla patetiska konflikter, utan också genom yttre rörlighet
och spänning vill fängsla åskådaren.
Det historiska, vare sig man därmed afser händelsernas
förlopp eller ”kostymen” i vidsträckt mening, är minst sagdt
mycket fritt behandladt. Åberopande Gibbons framställning
låter Leopold asarnes utvandring till norden vara en följd
af deras nederlag i striden mot romarne under Pompé, d. v. s.
Pompejus. Men konflikten är egentligen erotisk. Oden, en
”upplyst” och slug despot, tecknad efter de mönster, Voltaire
i detta fall gifvit, har brutit trolofningen mellan sin son
Yngve och Tilda, dotter till en af hans höfdingar. Till hämnd
därför förmår hon sin far, Asmun, till förräderi. Yngve,
som af Oden sändts bort till Egypten, har emellertid okänd
återkommit med den romerska häran; uti Pompé finner han
(i den här af tryckta scenen) en medtäflare om Tilda, som
han alltjämt älskar. Under dramats fortgång afstår Pompé
från Tildas hand till förmån för Yngve, och Oden ger sitt
bifall till deras förening, men trots detta intrasslas
förhållandena så, att Tilda beröfvar sig själf lifvet. Yngve ”störtar
sig med förtviflan af scenen”, och Asmun följer ångerfull
sin dotter i döden. Pompé skänker friheten åt den slagne
och fångne Oden, som drager bort med sitt folk till ett land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
