Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefve Hurtig.
Lät så vara då, jag vill kalla er junker. Men säj, ha
ni rest?
Junker Torbjörn.
Ja, dit jag velat och så mycket jag behöft. Har I nu
svar på er fråga?
Grefve Hurtig.
Monsieur le Junckar, je vous apprendrai å vivre, ma foi.
Junker Torbjörn.
Antingen tala så jag förstår, eller farväl!
Grefve Hurtig.
Ja, jag ska tala så ni ska förstå mej. Säj då, skäms ni
intet, junker, att gå så sluskut klädder, som ni gör? Kom väss,
er rock var gjord i kung Orres tid; fy hvad för flottiga hår,
orena lintyg, lapputa strumpor, tjocka plumpa bondskor
med remmar uti, storkragiga handskar, som ni glaserat under
näsan, en värja, som jag tror ni brukar till stekspett när
ni är hemma. Säj, junker, är allt detta en kläddräkt för en
adelsman på köpet, som ni är? Ni måste minsann resa ut till
att lära både lefva och kläda er. Talar jag nu så att ni förstår?
Junker Torbjörn.
Ja, nu talar I ren svenska, och nu förstår jag er. Och
efter jag ändtligen ska göra er besked för mina kläder, så
lät mej säja er, att min rock är gjord efter min kropp, och
inte efter andras tokuta griller, att jag brukar honom så länge
han håller, att jag bär mina hår sådane, som de äro, utan
att antingen mjöla dem fulla eller binda dem upp bakom
öronen, att jag tar rent lintyg när jag det behöfver, och
intet för syn skull, att jag lappar mina strumpor och betalar
min gäld, att jag brukar skor, som täcka mina fötter, starka
och stadiga att gå uppå och intet att sprätta med, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
