Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
& ■ - ==%
Ur Medea
O, mina barn! på denna dagen
blir eder mor ifrån er tagen:
vi skiljas, ack! för evigt åt.
Förlorad, flyktig och bedragen!
Men hämmen, hämmen eder gråt!
Jag ej uthärdar edra tårar.
Vänder sig bort.
O! kärlek, som så mordiskt sårar,
som än i detta hjärta bor!
Du tidigt där din låga tände;
men ack! ej rätt jag kärlek kände,
förrän den stund, då jag blef mor!
Barnen
rörda, kasta sig till hennes fötter.
Du är vår mor, och ser vår smärta;
och öfverger oss . . . hårda hjärta!
Medea
stöter dem ifrån sig.
Hård? Otacksamme! Hård? ... Nu Jasons blod jag finner,
som uti edra ådror rinner.
Missfoster! Hård? Jag vågat allt för er!
För er Kreusa nu i gruflig låga brinner,
I hafven ingen stjufmor mer:
och knappt jag eder hämnas hinner,
förrn hård I kallen mig?
Den äldste.
Ack! har jag brutit emot dig?
Den yngste.
Förlåt mig, bästa mor!
18. — Nationallitteratur. 7.
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
