Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..... .—-.... jg
Bengt Lidner
Medea
omfamnar dem.
O, mina barn! ... jag rasar.
Hon går ifrigt kring teatern.
Men, Jason! du är far.
Och är det ej en mor, barbar!
en mor, du nu så tryggt bedrar?
Men Jason vet min makt: och Jason dock ej fasar!
Han ser Kreusas kval . . . han säkert hämnas vill . . .
På hvem? ... På mina barn! Det hör Medea till!
mig till, o, mänsklighet! ditt sammanhang att lossa.
En älsklings hjärta blö’r! jag vill en faders krossa:
i deras späda bröst hans bröst jag träffa skall . . .
Hon blottar en dolk och rusar emot sin äldsta son.
Du honom likast är: du först... för hämnden fall! . . .
Han ser ömt på henne, då hon släpper dolken.
Natur! ditt mästerverk är dock ett modershjärta . . .
Omfamna mig, min son!
Hon dignar.
Den äldste.
Hvad fåfängt hopp! O, smärta!
Förlorad är den fröjd, som nyss ju var så stor!
Medea
ligger kvar på jorden.
Ännu ej hämnad nog, o, skugga af min mor!
Din dotter skåda här i stoftet vräkt och slagen,
hon dina tårar pressat har.
Du länge grät den olycksdagen,
då hon dig öfvergaf, att fly med en barbar.
Med rågadt plågomått din dotter öfverhopa!
Hon villigt undergår ett hämndfullt raseri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
