Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&
Carl Lindegren
Karolina
med känsla.
Hållt, Vilhelm! Du nänns pressa ännu en ström af biod
ur din makas hjärta! Ja! jag är mor och maka — men
jag är äfven dotter — dotter! Vilhelm! och du vågar ännu
oförrätta dessa tårar?
V i 1 h e 1 m i.
Det var jag som först lärde ditt öga gråta. — Jag
kan ej bära tyngden af denna förebråelse — Jag minns likväl
en tid, då du trodde sällheten bo i denna famn — Sök upp
den där, min Karolina! och du skall kanske ännu en gång
finna den.
Han sluter henne i sin famn; en scen af outtryckelig ömhet upptager
några sekunder.
Karl.
Söta mamma! gråt intet så mycket. — Ser mamma
denna lilla tafla som jag själf ritat? Den skall mamma få af
Kalle, om hon skrattar litet.
Karolina
småler.
Se nu skrattar mamma! Men vet du, mamma gråter af
glädje ibland — Nå min Vilhelm! Nu är din Karolina åter
lugn, kanske vanan slutligen hinner härda hennes hjärta, om
det ej brister under försöken. — Har du din tafla färdig än?
Vilhelmi.
Ja, — och min Karolina skall se och döma den. —
Din smak och ditt öga, lika säkra, skola granska mina arbeten
och bestämma deras värde. (Visar en tablå.) Ser du denna
man och kvinna hand i hand vandra genom den mörka dalen?
Hvad är som dem styrker? som lifvar deras hopp? Se
där på andra sidan mörkret det glada ljus, som drar deras
blickar och fröjdar deras hjärta. Det är du och jag, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
